Meisnertekniken har ett tydligt system med övningar som bygger på varandra och bygger upp skådespelaren från grunden. Att göra övningarna är som att gå till gymmet: Vi tränar, stretchar och underhåller våra skådespelarmuskler. Målet är att kunna ”leva sanningsenligt under imaginära omständigheter”. Vi tränar upp äktheten i vårt instrument: vår närvaro, fantasi, känsloliv och reaktioner för att verkligen kunna beröra en publik. I detta inlägg beskriver vi den första övningen i tekniken, den s.k. ”Repetitionsövningen”.
Vad är repetitionsövningen i Meisnerteknik?
Repetitionsövningen är en av grundstenarna i Meisnertekniken och kanske den övning som Meisnertekniken oftast förknippas med. Det är viktigt att komma ihåg att trots att det är en jätteviktig övning är den bara ett första steg i en hel teknik.
Varför gör man repetitionsövningen när man tränar Meisnerteknik?
Många skådespelare är introverta av naturen, men det ser lite konstigt ut när skådespelare inte påverkas av varandra och av vad som händer på scenen. Repetitionsövningen tvingar dem till verklig kontakt med varandra och att rikta sig utåt istället för inåt. Den tvingar dem att verkligen lyssna på varandra, att uppfatta nyanser i vad ens scenpartner säger (vad som verkligen sägs och menas med tonläge, kroppsspråk (alltså beteende), inte bara vad som sägs med ord), att vara öppen och låta sig påverkas av varandra.
Genom att göra sin scenpartner viktigare än sig själv kommer man ur sitt huvud och ner i magen/hjärtat/impulserna/instinkterna. Man slutar bevaka eller försöka korrigera sig själv.
Övningen hjälper skådespelaren att komma i kontakt med sina riktiga åsikter. Genom att man handlar innan man tänker (”på impuls”) kommer man i kontakt med vem man är på riktigt, och bort från inlärda beteenden. Man tränar upp ett sanningsenligt instrument. Det är bra att stärka sina åsikter/perspektiv eftersom en roll alltid har ett specifikt perspektiv. Sanning är viktigt i konst – utan sanning blir inte publiken berörd.
Så går repetitionsövningen i Meisnerteknik till steg för steg
Du är du i övningen, men du är ditt skådespelar-jag, inte ditt vardagliga jag. Med det menar jag att du är du när du är som mest levande, som mest sårbar, som mest uttrycksfull, som mest genomtränglig och mottaglig.
Ta kontakt med din scenpartner. Lägg 100% fokus på honom/henne.
Vad ser du? Vad vill du? Vad händer hos den andra personen?
Ofta är första steget när man lär sig övningen att peka ut något som existerar på den andra personen, t.ex. ”du har en blå tröja på dig”
Det andra sättet man ofta lär sig att börja repetitionsövningen på är en åsikt om något som existerar på den andra personen, t.ex. ”jag tycker om din blåa tröja”. OBS! Eftersom sanning är viktigt i övningen och hela poängen är att träna upp ett sanningsenligt instrument får du inte ljuga och hitta på att du tycker om något som du inte tycker om i verkligheten.
Det tredje sättet man ofta lär sig att starta övningen på är att peka ut något som pågår inom den andra personen, t.ex. ”du ser arg ut”.
Det fjärde sättet man ofta lär sig att starta övningen på är att uttrycka vad den andra personen får dig att känna, t.ex. ”du gör mig rädd”.
Om din partner startade övningen: Ändra ett eller ett par ord för att svara sanningsenligt från ditt perspektiv, t.ex. ”jag har en blå tröja på mig”, ”du tycker om min blå tröja”, ”jag ser arg ut” (eller ”jag ser inte arg ut” om det är sanningen från ditt perspektiv), ”jag gör dig rädd”.
Efter första utbytet: Släpp ordens betydelse och fokusera på vad du får från din scenpartner (beteende) istället på vad du hör (ord). Ibland (speciellt i början) kan det ta några utbyten innan du vet vad din åsikt är och då är det helt okej att repetera tills du hittar den, men målet är att veta på en gång.
Lyssna ”like an animal in the forest – as if your life depended on it” med varje por i din kropp på vad din partner säger härnäst. Man kan föreställa sig ett gummiband mellan varandras magar.
Svara innan du hinner tänka, låt impulserna studsa mellan er som en pingisboll i en pingismatch. Håll tempot, sakta inte in.
Våga stanna i samma repetition länge. Upprepa orden exakt och plocka upp eventuella förändringar som sker.
Ett skifte i repetitionen (orden) sker naturligt när orden inte längre räcker till för att uttrycka det som måste uttryckas. Det sker på impuls, inte planerat. Det sker från vad som händer just nu, inte vad som hände för några repetitioner sedan. Vi vill alltid vara 100% närvarande här och nu.
Tips och att tänka på när du gör repetitionsövningen
Följ dina impulser.
Du ska vara ärlig, inte artig (dock är inte övningen en ursäkt för att vara obefogat elak, men ögonblicket är vad ögonblicket är och du behöver inte ta ansvar för vad du säger/uttrycker i övningen). Vi skiljer på det personliga och det privata. Vi är personliga, men aldrig privata. I övningen tar vi allt personligt, men allt som sägs lämnas i övningen och tas aldrig med ut till vårt privatliv.
Undvik frågor, de gör att din partner börjar tänka ut ett svar och hamnar i huvudet. Använd klara åsikter.
Du kan säga “jag hörde inte vad du sa” eller ”jag förstår inte vad du menar”, om du inte hörde eller förstod vad din scenpartner sa. Repetitionen fortsätter då ”du hörde inte vad jag sa”, “jag hörde inte vad du sa”, ”du hörde inte vad jag sa”, “jag hörde inte vad du sa”…
Olika varianter av repetitionsövningen
Man kan senare göra olika varianter på repetitionsövningen, t.ex. ”hålla och uttrycka” – som en traditionell repetitionsövning, men istället för att svara omedelbart låter man ens partners ord sjunka in och påverka en innan man uttrycker sig. Är bra för att träna på ”levande tystnader”, d.v.s. tystnader mellan skådespelarna i scener. Det handlar inte om att pausa övningen och sedan uttrycka sig, utan att verkligen låta orden sjunka in och påverka en innan man uttrycker sig.
En annan variant är att leka med avstånd – vad händer om jag står väldigt nära min partner och repeterar? Vad händer om jag står väldigt långt ifrån min partner? Vad händer om vi tittar åt olika håll och inte ser varandra, men fortfarande känner av varandra? Att kunna känna av varandra utan att se varandra är extremt värdefullt, man står ju sällan och stirrar på sin scenpartner när man spelar en scen i en föreställning, men man har fortfarande kontakt.
Ytterligare ett sätt att göra övningen på, vilket framför allt kan vara bra när man gör den för första gången är att låta skådespelarna stå rygg mot rygg och blunda. De lägger då ännu mer fokus på varandra eftersom synintrycken är bortkopplade och det blir ännu tydligare vad som händer hos den andra personen när man känner av det rent fysiskt.
Det här materialet förklarar övningen, men kan inte ersätta att träna tillsammans med en duktig Meisnerlärare. För att du ska utvecklas på rätt sätt behöver du coachning av en lärare som är van vid att coacha i just Meisnerteknik, är duktig på att se ditt inre liv och kan hjälpa dig i rätt riktning. Övningen ser enkel ut i sin utformning, men det finns många nyanser i ditt instrument som kommer fram i övningen och en duktig Meisnerlärare ser precis vad du behöver för att vässa ditt instrument ytterligare. Däremot kan den här texten användas som stöd och minnesanteckningar när du tränar mellan dina Meisnerlektioner.
Om du är en Meisnerlärare och vill använda den här texten i din undervisning går det bra, men du måste antingen länka till bloggen eller ladda hem PDF:en. Du får inte ta bort Elin Hilläng Studios logga, texten om Elin Hilläng Studios eller Elin Hillängs namn.
Vill du bli tränad i Meisnerteknik? På Elin Hilläng Studios erbjuder vi Meisnerteknik (Steg 1), Meisnerteknik (Steg 2) och Meisnerteknik (Steg 3). Du jobbar alltid i en liten grupp på max 6 elever för att kunna få mycket individuell feedback och verkligen kunna utvecklas som skådespelare. Klicka dig vidare, nedan!
Comments